Ni må tro att det har hänt grejer på Ajsarve sedan mitt senaste inlägg. Nu kanske inte det är så konstigt med tanke på att det är flera år sedan jag skrev senast...Nåväl, jag har saknat bloggen och tydligen finns det en och annan därute som också uppskattat att läsa som våra smått galna äventyr så därför är vi nu tillbaka. Jag, byggledaren och byggledarens nya tjej.
För ungefär nio månader sedan dök det upp en riktig donna här på Ajsarve. Hon var otroligt söt, charmig, busig och smart. Hon fick byggledaren på fall och sedan dess har de varit oskiljaktiga.
Ja, ni kan ju se själva. Vackrare finns ju inte.
Jag kan dock tycka att hon ibland tar lite för mycket plats. Min plats. Framför allt när hon på morgonen hoppar upp i sängen, pressar sig ner mellan mig och byggledaren för att till slut bre ut sig så mycket så att jag tvingas kliva upp. Sedan ligger de där, sida vid sida och snarkar ihop. Hon och byggledaren.
Jag kan dock tycka att hon ibland tar lite för mycket plats. Min plats. Framför allt när hon på morgonen hoppar upp i sängen, pressar sig ner mellan mig och byggledaren för att till slut bre ut sig så mycket så att jag tvingas kliva upp. Sedan ligger de där, sida vid sida och snarkar ihop. Hon och byggledaren.
Jag minns när det var jag och byggledaren som brukade sitta så där nära och titta drömsk bort mot horisonten. Nu får jag nog bara acceptera att jag är nummer två. Eller kan jag rent av ha blivit petad ner till en tredje plats?
För ungefär ett år sedan fick vi nämligen möjligheten att köpa till den mark som hört till Ajsarve sedan tidernas begynnelse. Helt plötsligt ägde vi 7 hektar betsmark och drygt 31 hektar skog.
- En skog måste tas om hand, menade byggledaren med största allvar i rösten.- En skog kräver maskiner!
Och så blev det så klart. Maskiner.
Är det någon gång som byggledaren är lycklig som ett litet barn så är det när han får ta på sig skogshuggarkläderna, lasta vagnen full med sågar, verktyg och en termos kaffe för att sedan gasa ner mot skogen. Där har det byggs broar över diken, fällts träd, röjts och gjorts vägar. Hans nya tjej är så klart alltid med.
För ungefär ett år sedan fick vi nämligen möjligheten att köpa till den mark som hört till Ajsarve sedan tidernas begynnelse. Helt plötsligt ägde vi 7 hektar betsmark och drygt 31 hektar skog.
- En skog måste tas om hand, menade byggledaren med största allvar i rösten.- En skog kräver maskiner!
Och så blev det så klart. Maskiner.
Är det någon gång som byggledaren är lycklig som ett litet barn så är det när han får ta på sig skogshuggarkläderna, lasta vagnen full med sågar, verktyg och en termos kaffe för att sedan gasa ner mot skogen. Där har det byggs broar över diken, fällts träd, röjts och gjorts vägar. Hans nya tjej är så klart alltid med.
Det har också hänt att jag har fått gå långt ner i skogen för att leta efter byggledaren för att han och tjejen aldrig kommer hem...
Det kommer att bli mycket skriverier om "skogen" längre fram. Det kan jag lova. Och om inte skogen intagit andraplatsen på byggledarens topptrelista så skulle jag säga att farkosten ovan knipit den platsen. En riktigt dyr leksak tycker jag. Absolut nödvändig tycker byggledaren.
Som jag skrivit om i tidigare inlägg så har alla fönster på Ajsarve varit väldigt dåliga. Vi har haft englasfönster i alla rum vilket inte står emot de gotlänska vindarna särskilt bra. På hösten har vi fått sätta i extra innerbågar och lägga vadd emellan fönstren för att slippa isbildning inomhus. Energiklass Ö, typ!
Ungefär hälften av alla fönster har vi bytt under åren och nu är det äntligen dags för de sista sju att bytas ut. I samma veva ska vi också passa på att byta panel på de ställen där fasaden blivit dålig. Sedan ska allt målas.
Byggledaren hämtade kofoten och strax var all den gamla panelen borta på ena långsidan och vi kunde se hur huset såg ut när det är "naket". Så vackert tyckte jag. Det tyckte inte byggledaren.
Vårt hus är ju ett gammalt bulhus med anor från 1600/1700 -talet så det här kan vara riktigt gamla bulor som får se dagsljus för första gången på väldigt länge. Coolt att tänka att någon eller några staplat det här huset för hand. Det är historia på riktigt.
Ungefär hälften av alla fönster har vi bytt under åren och nu är det äntligen dags för de sista sju att bytas ut. I samma veva ska vi också passa på att byta panel på de ställen där fasaden blivit dålig. Sedan ska allt målas.
Byggledaren hämtade kofoten och strax var all den gamla panelen borta på ena långsidan och vi kunde se hur huset såg ut när det är "naket". Så vackert tyckte jag. Det tyckte inte byggledaren.
Vårt hus är ju ett gammalt bulhus med anor från 1600/1700 -talet så det här kan vara riktigt gamla bulor som får se dagsljus för första gången på väldigt länge. Coolt att tänka att någon eller några staplat det här huset för hand. Det är historia på riktigt.
De närmaste dagarna ska vi sätta i nya fönster och spika panel. Det kommer att bli så fint.
Något annat som var väldigt fint var den dubbla regnbågen som tittade fram under kvällspromenaden. Det höll till och med byggledaren med om.
Något annat som var väldigt fint var den dubbla regnbågen som tittade fram under kvällspromenaden. Det höll till och med byggledaren med om.
Jag är så glad över att vara tillbaka på bloggen.
Vi hörs snart igen!
/ AVi hörs snart igen!