Ajsarve bär på en spännande historia. Det vi vet idag är ju bara en liten liten del av vad som egentligen har hänt här på gården. Människor har fötts här och männskor har dött här.
Vi vet att en man vid namn Jakob Timansson var bonde här redan på 1690-talet. Fattar ni...1690-talet?! Det är vad jag kallar skitlänge sedan.
Nu är ju jag och byggledaren inte direkt några historiker men vi kan ändå ana att några av de saker som vi hittat i golv och väggar är gamla. Och då menar jag riktigt gamla.
Den här lyktan har nog några år på nacken. Den hittade jag långt nere i jorden när vi grävde ur för vårt kök. Först gick det inte ens att se att det var en lykta för den var helt igengrodd som en lerklump. En bit av glaset var borta och den var så sned att den inte kunde stå upp men efter några timmars putsande och fixande visade den sig fungera utmärkt.
Gustava Johanna hette en flicka som bodde här på gården under mitten av 1800-talet. Hon var blind och skickades till en blinskola i Stockholm. Jag är övertygad om att det är hennes tidningar som vi hittade undangömda långt in i väggen uppe på vinden när vi rev hela övervåningen. Varför gömdes de där? Vad står det i dem...? Det måste nog undersökas vidare.
Flera nycklar, ett strykjärn och en riktigt gammal hammare är också fynd som vi grävt upp ur jorden eller hittat långt in i en vägg någonstans i huset.
Vi har ju också fått reda på att de fantastiska blå väggarna i matrummet är målade med så kallad stänkmålning. Det gjorde man för att dölja loppor, löss och annan ohyra som trivdes i väggarna på den tiden. Jag tycker det är supersmart och imponeras av hur man på ett enkelt sätt löste ett problem, redan på den tiden.
Vi har ju också fått reda på att de fantastiska blå väggarna i matrummet är målade med så kallad stänkmålning. Det gjorde man för att dölja loppor, löss och annan ohyra som trivdes i väggarna på den tiden. Jag tycker det är supersmart och imponeras av hur man på ett enkelt sätt löste ett problem, redan på den tiden.
De breda plankorna var fastsatta direkt på "bulorna" som är husets stomme utan en millimeters isolering. Inte så konstigt kanske att det har dragit lite kallt här inne på vintern.
Jag älskar dessa plankor både till färg, form och dess historia. Byggledaren var inte lika imponerad.
- Dom är för dåliga! De ska ut!
- Dom är för dåliga! De ska ut!
Nu blev det inte som byggledaren ville utan en kompromiss. Just det ordet har byggledaren väldigt svårt för att förstå och därför har jag utarbetat en speciell teknik som innebär att jag presenterar en väl utarbetad plan i samma mening som ordet kompromiss. Då brukar det vara lite lättare för honom att förstå.
Planen gick ut på att vi tog bort alla plankorna från väggarna och valde sedan ut de som gick att återanvända. Därefter satte vi tillbaka dem på den lilla väggen vid dörren.
På så sätt vi en fin bit historia kvar i rummet medans resten av väggarna fick isolering, gipsskivor och slutligen puts.
Planen gick ut på att vi tog bort alla plankorna från väggarna och valde sedan ut de som gick att återanvända. Därefter satte vi tillbaka dem på den lilla väggen vid dörren.
På så sätt vi en fin bit historia kvar i rummet medans resten av väggarna fick isolering, gipsskivor och slutligen puts.
Tänk att lite nya väggar och isolering kan göra så mycket.
Nu kändes det helt plötsligt som om vi hade fått ett rum och inte satt i en djurbox ute i ladan.
Nästa steg var att lägga in golvet och putsa spisen men det får ni veta mer om i nästa inlägg.
Nu kändes det helt plötsligt som om vi hade fått ett rum och inte satt i en djurbox ute i ladan.
Nästa steg var att lägga in golvet och putsa spisen men det får ni veta mer om i nästa inlägg.
När jag skriver de här inläggen får jag ju också en chans att titta igenom alla bilder som jag tagit under året som gått. Min mobil är fullproppad!
För er som följt oss här på bloggen ett tag vet ju att byggledaren är Gotlands svar på Mac Gyver. En extremt påhittig och kunnig man som improviserar och löser alla problem som kan tänkas uppstå på vägen. Men det finns faktiskt en sak som byggledaren inte kan.
Det är att ta kort. Vi har tränat, övat och försökt på olika sätt men, nej! Det går inte!
För er som följt oss här på bloggen ett tag vet ju att byggledaren är Gotlands svar på Mac Gyver. En extremt påhittig och kunnig man som improviserar och löser alla problem som kan tänkas uppstå på vägen. Men det finns faktiskt en sak som byggledaren inte kan.
Det är att ta kort. Vi har tränat, övat och försökt på olika sätt men, nej! Det går inte!
Så för er som undrat varför det alltid är byggledaren som är med på alla bilder har ni nu fått svaret. Jag gör mig bäst bakom kameran och byggledaren framför.
Det är också när man står bakom kameran som man med lite tur lyckas fånga de där tillfällena som bara varar en kort sekund innan de försvinner för alltid. Jag älskar dessa tillfällen och jag älskar också min Mac Gyver.
Det är också när man står bakom kameran som man med lite tur lyckas fånga de där tillfällena som bara varar en kort sekund innan de försvinner för alltid. Jag älskar dessa tillfällen och jag älskar också min Mac Gyver.
Ett unikt tillfälle som behövde förevigas. Byggledaren förmedlar äkta kärlek även i löpspåret.
Ta hand om varandra.
Kram A & J