När det händer den bästa.

Högtider som påsk, jul och midsommar tycker jag är väldigt överreklamerade helger. För många innebär det mer ångest och prestation än glädje och njutning som det faktiskt borde vara. 

I år däremot längtade jag mer än någonsin efter påsken. Inte efter ägg, godis och påskris utan efter barnen och hela familjen som skulle komma. 
Vi har haft några oförskämt härliga dagar och jag har verkligen vett att uppskatta hur otroligt bra vi har det. 



En annan som levt "La Dolce Vita" är den lilla mus som sprang tvärs över golvet härom kvällen och in bakom hyllan i skafferiet. En intensiv jakt påbörjades av både byggledaren och Stella som röjde runt som två fullkomliga galningar. När hyllan flyttades åt sidan visade det sig att någon eller några varit mer än flitiga och ätit upp ett stort hål i golvet! 

Råttfällorna laddades med den allra finaste påskosten och inom en timme var den skyldige hittad, arresterad och dessvärre dömd...
Potatislandet
I torsdags skulle jorden fyllas på i det millimeterbyggda potatislandet. 
Byggledaren kom farande med en traktor och vagn och skulle tippa av 8 kubik jord. 
Som tur var missade jag de första tio minuterna av dramat som utspelade sig i Ajsarves södra hörna. 

Det som tidigare var ett fullkomligt rakt och fint potatisland hade numera formen av en perfekt banan när jag kom ut. 

- Du byggledaren,vilken jäkla tur att vi mätte allt millimetern...ville jag säga men valde istället att le snällt och säga 
 -Oj...men det mesta är ju i alla fall på rätt plats.
Jag vet inte om det var det rätta ordvalet för sekunden efter höll byggledaren på att backa ner ett helt träd som stod "i vägen" för tippningen av den sista jorden. 
Jag tjoade, hoppade upp och ner och viftade vilt med både armar och ben tills byggledaren stannande ekipaget och tittade frågande på mig.
-Vad gör du?
-Jag? Vad gör du själv? Du backar över ett helt träd! 
-Å fan.


Jorden hamnade inte riktigt där den skulle men jag menar att sånt kan ju verkligen även kan hända den bästa! Eller...?

Efter ett par timmars skyfflande av blöt jord, upprätande av sidoväggar och bara några ytterst få svordomar var både byggledaren och jag nöjda med resultatet. 

Vi fick även ner ett gäng hallonbuskar i marken som pricken över i:et. 

Nu ska det bara bli lite varmare ute så åker potatisen, dillen, morötterna och löken ner. 
Helt plötsligt längtar jag till midsommar.

Påsken kom med både god mat och fantastiskt familjhäng. 

Att få ha barnen nära, skämma bort dem lite och bara njuta av att vara tillsammans är ändå det allra allra bästa som finns. 

Nu skulle jag uppskatta lite varmare väder. 

I det som ska bli matsal ska golvet rivas ut och köket ska flyttas ut i det lilla stenhuset som inte har någon som helst värme. 
Att diska ute är också svårare än man kan tro när vattnet fryser i ledningarna och allt är täckt med snö. 
Var sjutton är våren????

Ta hand om varandra.

A&J

Inte som man tänkt sig!

Det har varit en intensiv helg. Den fruktansvärda händelsen i Stockholm har hållit våra huvuden sysselsatta med både oro och sorg. Att gå här på Ajsarve och skrota känns som en annan värld. En annan planet. Stockholmarna visar tydligt att det finns en värme och medmänsklighet när det verkligen gäller. Ensam är inte stark!

I "Ajsarvevärlden" har det också hänt grejer. 
Obetydliga i ett större sammanhang men viktiga för oss. 
Potatislandet är klart! Ja, inte klart på så sätt att potatisen är i jorden. Utan själva bygget är klart! 
Det var en komplicerad historia ska ni veta! 

När virket var inhandlat och all torv var bortgrävd kunde äntligen själva byggandet börja.


Vattenpass, millimetermätning, några svordomar och desto fler skratt är ju de vanliga ingredienserna när vi bygger. 

Jag tyckte dock att både vattenpass, millimetermätning och svordomar var enormt onödiga när man anlägger ett potatisland. Byggledaren höll INTE med. 
Jag menar, hur seriöst måste det vara???
Det är ju knappast så att någon kommer att klaga på att potatisen inte fick växa upp i ett millimeterrakt land när de äts på midsommar! Eller? 
Nu står i alla fall potatislandet där. Rakt, fint, nymålat och helt perfekt! 
De 8 kubik jord som behövs för att i över huvudtaget kunna sätta någon potatis blir troligtvis ett senare problem. 
 

Vår "matsal" eller det som ska bli matsal var fram till i går lunch ett ganska litet renoveringsprojekt. Vi har funderat många varv på hur vi ska göra med väggar och golv. Rummet har ju väggbrädor lika breda som en 44:a i skor och det är ju en del av Ajsarve historia och något vi vill bevara så gott det går. 


Dessvärre är mycket dåligt och behöver både bytas ut och lagas på flera ställen.


Efter många om och men bestämde vi oss för att spara de äldsta väggarna. Laga dem och sedan måla. Övriga väggar ska putsas och golvet får ligga kvar och lagas där det behövs. En renovering light med andra ord. 

Vi ägnade någon timme åt att dra spik och rensa bort gammal tapet. Medan byggledaren började ta bort alla golvlister och dörrfoder gick jag till köket och fixade en stund. 
- Kom! Vi har problem! 



Som ni ser på bilden är det i mina ögon en lätt underdrift! 

Bakom golvlisterna på ytterväggarna var det nämligen staplad sten som dessutom ramlat ihop. 

Suck! Det som var tänkt att bli ett "enkelt" projekt blev helt plötsligt betydligt större och framför allt mer kostsamt. Nu måste golvet slitas ut och sedan ska det grävas upp under. Gjutning, isolering, värme, gjutning av nederkant på vägg, nytt golv...

Det var nog första gången sedan vi satte nyckeln i låste på Ajsarve som både jag och byggledaren tänkte f-n! 
Vi som hade en sån bra plan! Panela klart på vinden och samtidigt göra klart i matsalen, sedan riva ut köket. 
Vid det här laget vet vi ju att det sällan eller aldrig blir exakt som man tänkt sig och efter att vi fått sansa oss några minuter så var planen reviderad och lugnet återställt. 
Det kommer att bli bra! 
Nu tänker vi fira en härlig påsk med våra  barn och med familjen. 
Golv, väggar eller potatisland. Vad spelar det för roll? Egentligen? Det är ju människorna vi har runt omkring oss som är det viktigaste. 
Ta hand om varandra. 
A&J



Potatislandet

Vid ett svagt tillfälle nämnde jag att det skulle vara mysigt med ett litet potatisland. Några rader med potatis, kanske lök, sallad och en morot. 

Eftersom vi har en hel del kvar att renovera och att få till ett kök ligger ganska många pinnhål högre upp än ett potatisland så har jag inte tagit upp det ämnet igen. 
Idag kom det dock på tal. Inte av mig utan av byggledaren. 
- Nu kör vi några timmar på vinden och sedan gräver vi ett potatisland! 
- Men...det är inte alls viktigt, det är väl viktigare att vi blir klara med vinden?
-Ska vi ha potatis till midsommar så måste den ner nu! 



I min värld gräver man ett land och sätter ner potatis. Det gör man INTE i byggledarens. I hans värld "bygger" man ett potatisland! 

- Varför mäter vi så himla noga...? Ska det inte bara ner några potatisar i jorden?
- Hur ska jag kunna beräkna åtgången av virke till kanterna om vi inte vet de exakta måtten...?
Som ni säkert lärt er vid det här laget så finns det vissa ämnen och vissa diskussioner som man bara vet när det är läge att släppa taget om här på Ajsarve. Potatisland är tydligen ett.




Förra veckan kom elektrikern Karl-Erik hit och förberedde all el på vinden. 

Det inte helt lätt att veta var och hur man vill ha sin belysning när det är så ofärdigt som på vår vind. 
Uttag, hängande lampor, spotlights...
Nu hade vi ju gjort en exceptionellt snygg elritning till Karl-Erik som han förvisso skrattade åt men det blev ändå tusen frågor och många beslut som skulle tas på en gång. Nu är i alla fall elen dragen och vi har börjat sätta panel i taket på det som ska bli kök. 

När den här delen är klädd med panel och fönstret utbytt så ska hela golvet rivas bort så vi får ett kök som är öppet upp till nock.


Förutom att vi nästan fick på panel i hela taket idag så slipade jag också alla takbjälkar. Lika bra att göra det nu medan golvet ligger kvar. I helgen ska de oljas in och sedan ska de vara färdiga. 


I förra veckan kom det ju ett stort paket till Stella och jag lovade att innehållet skulle presenteras i nästa inlägg. 


Eftersom vi verkligen gillar att cykla och gärna ganska långt så vill vi att Stella ska kunna hänga med på våra utflykter. En cykelvagn för hund blev resultatet och nu åker hon som den prinsessa hon är när det blir för långt att springa. 


Härom kvällen åkte vi till havet och gick en promenad. Tycker själv att vi har varit på ganska många vackra platser runt om i världen men den här ön är verkligen magisk. Ljuset, havet, dofterna och stillheten...

Det går inte annat än att älska det här stället.
Ta hand om varandra.