Payback time!

Så kom då dagen då det var dags att återgälda den traumatiska upplevelsen som byggledaren hade fått på auktionen som jag tvingade med honom på. 
Som en rättvis kompenation tyckte byggledaren nämligen att jag skulle skotta in 6 ton grus i vardagsrummet. Ni hör ju själva hur fruktansvärt orättvist det låter!
Om man får följa med på en jätterolig auktion, sitta på en stol och sedan till på köpet äta godis, ja då borde man vara tacksam tycker jag. Inte kräva en kompensation!
Byggledaren drog iväg med hotet om att vara tillbaka om en timme med en lastbil grus. 
- Du kan väl plocka fram skyfflar och handskar under tiden? sa byggledaren lite väl snällt och jag tyckte mig se en glimt av skadeglädje i de där pepparkaksögonen. 
På sextio minuter hinner man fundera en hel del över hur mycket 6 ton grus verkligen är.
58 minuter senare rullade det in en stor lastbil på gårdsplanen. 
Jag hade lite svårt att avgöra exakt hur mycket grus vi pratade om men någonstans förstod jag ändå att det skulle kunna bli ett problem att få in det i vardagsrummet. Problem behöver lösningar och när byggledaren backar in mot huset är min geniala plan redan klar. Vi bygger en ramp och häller in skiten!
Jag förklarade min plan för byggledaren som för en gångs skull inte protesterade det minsta. Bara en sån sak gör mig misstänksam.
En gammal taklåt fick tjäna som ramp medan vi turades om att stå på flaket och skyffla och att potionera ut gruset som rann ner i en skottkärra i vardagsrummet. 
När lasset var tomt och händerna fulla med blåsor frågade jag byggledaren lite stolt om inte han tyckte att min idé var förträfflig smart? 
- Din idé? Varför tror du att vi har sparat den där gamla takplåten så länge?
Vi pratade inte mer om idéer den dagen.
När allt grus var på plats var det dags för paddan att göra sitt.
När byggledaren kollat av alla höjder (på millimetern typ) var det dags att lägga in frigoliten. 
Sedan skulle golvvärmen läggas in och för att göra det så enkelt som möjligt byggde byggledaren, alias MacGyver, en liten ställning så att slangen skulle kunna dras in utan risk för trassel. Ibland är han bara bäst min byggledare.
Själv fick jag det ärofyllda uppdraget att se till att slangen hängde i rätt position.
Det var ett riktigt ansträngande jobb som jag tog på fullaste allvar. 
Stella, vår lilla bygghund försöker förstå vad som händer i hennes hem. 
Slangen kom på plats och därefter la vi ut armering. 
När man är gift med en byggledare så är det ungefär så här mycket man hinner på en dag. Jag bad om ledigt resten av kvällen eftersom händerna hade blåor och ryggen värkte. 
Min ledighet beviljades. 
På kvällen tog vi upp det sista ur grönsakslandet. Det är ändå lite speciellt att äta det man odlat själv...Det smakar liksom lite bättre. 
Nästa gång gjuter vi, käkar kräftor och lär oss ord som ingen visste fanns. 

Ta hand om varandra. 
 
A & J


 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 




 

Slangmannen kom.

Fy fabian vad jag har varit mör. Ni vet så sådär så att det värker i varenda liten muskel som man inte ens visste att man hade. Så mör. 
I förra inlägget berättade jag ju om att byggledaren, den stackaren, mer eller mindre  "tvingades" med till en auktion där han fick sitta på en stol och äta upp barnens godis. En sån uppoffring måste ju återgäldas på något sätt och i det här fallet tyckte byggledaren att skottning av sex ton grus var fullt jämförbart. Fatta hur jobbigt det måste ha varit på den auktionen! 
Eftersom byggledaren är en man som till 99.9% håller vad han säger var jag lite orolig över hur jag skulle lyckas slingra mig ur det där straffarbetet. Det gick inte. 
- Älskling, jag har faktiskt lite ont i huvudet idag. 
- Jag är tillbaka om max en timme med gruset!
- Men jag måste verkligen jobba en stund.
- Ta fram skyffeln och det vi behöver så länge. Handskarna ligger på bänken i snickarboa. 
- Men du kanske vill att jag bakar en tårta till dig medans DU fixar lite med gruset...?
- Sa du tårta...?
- Ja...din favorit kanske?
- Suck...nä, jag vill inte ha tårta. Jag vill ha grus i vardagsrummet!
 
Innan jag ens kan börja berätta om gruset måste jag börja berätta om golvet, jorden och stenarna. 
Så här såg det ut i vårt "vardagsrum".
Vackra men tyvärr dåliga gamla skurgolv. Möblerna hann jag rädda innan byggledaren gick bananas.
För att lättare kunna få in och ut allt material i vardagsrummet tyckte byggledaren att vi skulle ta bort det i stort sett nyinsatta fönstret och använda den vägen för transporter. 
Att bryta upp ett gammalt golv är alltid lika spännande. 
Skulle det bli några fynd? En väldigt gammal hammare och en glasflaska med inskriptionen "USA" låg under plankorna. 
Inte mycket som påminner om ett mysigt vardagsrum...
Golvbjälkarna fick vi såga av innan de gick att kasta ut. 
Nu var det bara att sätta igång och släpa ut alla stora stenar som låg i jorden. Bara de som var stora som en knytnäve fick vara kvar. 
Dagen efter kom den efterlängtade sugbilen som skulle suga ur all jord och sten ur vardagsrummet. 
Det här kommer att gå blixtsnabbt tänkte vi!
Men riktigt så enkelt var det inte! Var femte minut fastnade någonting i slangen eller i bilen och då fick arbetet avbrytas och slangen rensas. Den typen av problematik gillar inte byggledaren. Han vill att det ska gå fort och vara effektivt. Det slutade med att byggledaren och jag gick som två galningar före slangmannen och hackade loss all jord och sten för att han skulle kunna suga ännu fortare. 
Sjukt jobbigt och inte ett dugg ergonomiskt. Arbetsmiljöverket hade sagt ajabaja till den arbetsställningen kan jag lova men fort gick det. Efter fem timmars huggande var vi äntligen klara. Slangmannen och hans kollega såg fullständigt chockade ut och undrade säkert vilka galningar de hamnat hos och lämnade Ajsarve fortare än kvickt. 
Nu var botten nådd och vi skulle äntligen får börja bygga uppåt igen. 
Morgonen efter, när kroppen värkte och händerna hade blåsor efter allt huggande tänkte jag att nu,
nu är vi verkligen värda en dags semester.
Då meddelade byggledaren glatt att idag är det en perfekt dag att skotta grus.
- Nu kör vi babe, det är ju bara 6 ton!
Jag säger det inte högt till någon men ibland undrar jag hur det skulle vara att bo tillsammans med någon som gillar att läsa en bok. Eller kanske samla på frimärken? 
Förmodligen vore det dötrist. 
Ta hand om varandra. 
A& J