Men får väl ändra sig?

Det tog 4 dagar att packa upp hela Spanienpackningen, röja undan allt i huset som skulle ut i förrådet, städa av och bara landa. 

Nu känns det som om vi aldrig varit borta. 
I lördags började vi jobba på vinden. Alla förberedelser för panel och eldragning skulle vara klart till onsdag morgon för då kommer elektrikern och ska dra all el på vinden. 
Undrar om han blir glad när han ser den lilla ritningen jag gjort över vad han ska göra?

I söndags bestämde vi oss för att inte jobba utan åka på auktion istället. Det är alltid lika spännande att kliva in i auktionssalen och kolla av om det finns något roligt att sätta tänderna i. Ett dödsbo och 50 cyklar från polisen. 

Byggledaren är sällan lika imponerad av auktioner som jag. Jag håller glatt upp den ena potentiella grejen efter den andra och byggledaren som inte alls fattar vad jag menar frågar istället -Vad ska du med den till? 
I bland har den frågan inte något riktigt bra svar utan det är bara något man känner. 
I söndags kände jag extra mycket för ett litet bord och ett vackert sparur. Byggledaren log och sa med len röst att det blir säkert bra fast jag vet att han tyckte det var skräp.
Bordet har stor potential och ska stå i hallen efter att ha blivit skrapat och målat. 
Vi får se vem som har rätt då.
 

I somras gjorde vi i ordning hallen. Alla dörrar, dörrfoder och golvlister skrapades i timtal för att bli trärena. Precis som jag ville ha det. Då. Nu kändes det inte så rätt längre och jag tyckte att hallen med alla dörrar var för gul och blev dessutom mörk. 

-Du kan ju inte mena allvar att du ska måla det som vi precis lagt timmar på att göra rent?!
Men man måste ju få ändra sig? Eller...?


När byggledaren hade åkt till jobbet i måndags morse åkte jag till färgaffären i Hemse! Hallen skulle målas. Efter att ha hämtat ett antal färgprover och noga valt ut rätt kulört var det dags. 

Den där känslan när man drar några drag med penseln och sedan tänker

-Vad har jag gjort?
Jag kan erkänna att den känslan kom och i några minuter skämdes jag nästan när jag målade. Men sedan tänkte jag att det är bara färg. I värsta fall får jag ägna en vecka åt att skrapa igen. För er som redan börjat tycka synd om mig kan jag säga att det kommer inte att hända för hallen blev SÅ fin. Bilder kommer när allt är klart. 

Jag vill passa på att rekommendera Färghuset på Hemse och speciellt John. Han är en superduktig kille som kan färg och som dessutom alltid är glad och trevlig. 

Så skynda er dit och handla av honom.
I morgon kommer elektrikern så det är nog bäst att avsluta nu och sova. Jag har fått order av byggledaren att vara "behjälplig". 
Jag och el är typ världens värsta kombo så hur det kommer att gå återstår att se. 
Det kom förresten ett stort paket till Stella. 


Vad det innehöll kommer i nästa inlägg. När vi tränat lite...

Avslutar med några härlig vårbilder från älskade Vändburg. 
Ta hand om varandra. 
A&J

Första dygnet

00.00 la färjan till i Visby hamn efter en lätt gungig överfart. Eftersom varken jag eller byggledaren är några direkta nattugglor så hade vi både hunnit somna, vakna och somna igen i de obekväma stolarna innan det äntligen var dags att försöka räta ut kroppen och köra av båten. Löjligt trötta efter många dagar på resande fot rullade vi söder ut mot Ajsarve. 

40 minuter senare möttes vi av två små ljussken i den annars becksvarta natten och svängde in på vår gårdsplan. 
En sån skön känsla det var att vara hemma. Nu ville vi bara sova men problemet var att sängarna, som vi haft med oss till Spanien, stod väl inpackade långt in i släpet. 
Redan på båten tyckte jag att vi skulle ha en strategi över vad vi behövde göra när vi kom fram och på så sätt komma i säng så snabbt som möjligt. Hur det gick till vet jag inte men jag blev tilldelad dammsugning medan byggledaren skulle ordna belysning och göra upp eld i kaminen...?
What? 
Hur som helst blev det ändå typ kaos när alla grejer skulle ur släpet och in i huset och förrådet. Jag sprang. Byggledaren sprang och Stella sprang dubbelt så mycket för att alltid vara där vi var.
Inomhus var det strax över nollan och det enda rummet med plusgrader i var badrummet. Vi övervägde starkt att faktiskt bära in madrassen i duschen och kvarta där men bestämde oss ändå för att sova ute vid brasan. 
Någonstans mitt i allt kånkande satte jag igång kylskåpet och tänkte inte mer på det. 
Efter en stund lät det väldigt konstigt ifrån köket och vi gick dit för att kolla. Rök och en stickade lukt av bränd maskin mötte oss! Byggledaren är en kvicktänkt kille och drog snabbt ur kontakten till kylskåpet som helt enkelt brann upp där och då. 





När vi konstaterat att det inte var någon fara för ytterligare bränder och rökutvecklingar bestämde vi oss helt enkelt för att stänga dörren och lösa problemet efter några timmars sömn. 


Med grejer överallt och en termometer som visade drygt 10 grader kröp vi äntligen ner i sängen. Just då kunde jag faktiskt inte låta bli att tänka på hur skönt det skulle ha varit att komma hem till en lägenhet. En liten mysig trea i innerstan med golvvärme, fungerande kylskåp, täta fönster och belysning i alla rum....så enkelt allt hade varit då. 

Inte ens Stella ville sova i sin korg på det kalla golvet utan hoppade beslutsamt upp i vår säng och tog helt sonika över min plats. 
Så lätt och helt utan hänsyn till mig. Hon är brutal och byggledaren är så lindad runt den där tassen.



Efter en händelserik och sen natt vaknade vi till en ny Iskall morgon med utbrunnen kamin sedan timmar tillbaka. 

+ 6 grader och frukost är ingen optimal kombo inomhus. 

Resten av dagen gick åt att jaga nytt kylskåp, försöka få alla saker på rätt plats och diska allt porslin och alla köksgrejer, halvliggsndes på knä in i duschen.

Nej, det finns ingen bild på just det momentet eftersom det inte var byggledaren som tilldelades den sysslan. 

Ta hand om varandra. 
A&J

En dag kvar!

Hemresan närmar sig med stormsteg och idag är det packning av bil och släp som gäller. Verktyg, byggställningar, sängar, kläder och cyklar ska transporteras de dryga 250 milen hem till Ajsarve. 


Vi har haft ett fantastiskt halvår här i Katalonien så det är verkligen med blandade känslor som vi samlar ihop våra saker och våra minnen. Efter att ha varit på "resande fot" i flera år känns det skönt att få komma hem och troligtvis stanna hemma...I alla fall ett litet tag. 

Kanske vill någon ha renoveringshjälp i en annan del av världen längre fram och då är vi beredda att packa igen. 



Som ni kanske vet så är det en hel del kvar att renovera på Ajsarve. Vi har gjort en grov planering som vi med största sannolikhet kommer att behöva revidera många gånger innan vi är i närheten av mål. 

Det första vi ska göra är att dra el och sätta brädpanel i taket på vinden. Det är MÅNGA kvm panel som ska målas och sättas upp så det kommer att ta sin tid bara det. 
Men med så här fina inspirationsbilder på näthinnan vill man inget annat än att sätta igång. 


Hela vinden kommer att bli öppen, utan väggar som hindrar ljuset från att flöda fritt. Även badrummet kommer att vara öppet så när som på toan som får väggar och dörr. Där går liksom gränsen. Även för oss.

Här är en duschkonstruktion vi gillar skarpt och som vi planerar att försöka få till.

Men som sagt, det lär dröja omänskligt llänge innan det blir något duschande på övervåningen. 

Vi ska ju börja med att bara komma hem och diska utomhus. Det blir nog...kallt. 
Nästa inlägg blir från Ajsarve på riktigt. 
Avslutar med några härliga bilder från vackra Katalonien som tagit emot oss med öppna armar. Åk hit om ni får möjlighet.
A&J