Arbetsläger 2.0

Semester...
Bara själva ordet ger ett litet lyckorus. Ett pirr i magen som talar om att nu kan jag lägga mig i hängmattan. Läsa den där boken. Packa en matsäck och tillbringa en hela dag på stranden. I sanden. 
Jag kan sova hur länge jag vill. Äta när jag är hungrig och vara vaken halva natten om jag vill. 
Allt det här kan man göra om man har semester. 
I Lagboken finns det en lag som heter Semesterlagen. Den lagen har byggledaren inte läst. 
På Ajsavre är det nämligen byggledaren som enväldigt utformat avtalet om hur semestern bör se ut. 
Har du 30 minuter över? Bygg en utemöbel!
Har du 2 timmar över? Montera en trappa. 
Har du en halv dag över? Gjut två uteplatser. 
Finns det tid där emellan kan du alltid bygga en sittbänk, gräva upp runt husgrunden, slipa en möbel, grusa, mura, elda....På Ajsarve behöver du ALDRIG vara sysslolös eller ha tråkigt. 
Solsängen som jag berättade om i förra inlägget har vi ju inte direkt slitit ut. Hängmattan ligger ännu ihoprullad i verkstan och boken, ja den har inte blivit öppnad ännu. 
Men vi har det rätt bra ändå och jag älskar min byggledare för hans uppfinningsrikedom, kompetens och förmåga att alltid se möjligheter i allt vi gör tillsammans. 

Nu gjuter vi
I snart två år har de stått ofärdiga. Uteplatserna alltså. Det har varit täckta med ett sånt där vasst grus som bara fakirer skulle kunna gilla. Ni vet när man kliver på något vasst så att hela benet viker sig  för att det gör så förbaskat ont under foten. Sånt grus har vi haft. 
Åter igen kände vi att nu fick det vara nog. Nu gjuter vi!
En uteplats på framsidan för frukost och en på baksidan för resten av dagens timmar. 
Vi började med att ta bort överflödigt grus, jämna till och bygga två ramar. 
Det grus vi fick över hamnade runt hela grunden där vi tidigare grävt upp och lagat skador som fanns. 
Nu mår huset så mycket bättre av att ha grus istället för jord närmast grunden. 
Efter rambygget var det dags att lägga ut armeringsdistanser. Det ansvarsfulla arbetet fick jag. 
Därefter la vi ut armeringsjärn. 
Precis lagom i tid, laddade till tänderna med stövlar, rake, slode och stål väntade vi spänt på betongen. (Ber om ursäkt för alla ord som ingen förutom byggledaren vet innebörden av. Han hävdar dock bestämt att det är rikssvenska och ord som varenda kotte bör känna till.)
En stor betongbil backade in i trädgården och sedan gick det undan. 
Byggledaren hade lämnat stränga order om vilken konsistens betongen skulle ha. "Hanterbar"!
Någon mycket smart person på betongfirman kände tydligen till byggledaren sedan tidigare och förstod att det skulle bli så himla mycket enklare (och lugnare) för alla om betongen levererades just hanterbar. 
Det gjorde den och byggledaren var mycket nöjd hur själva gjutningen gick till. 
Eftersom byggledaren vet hur saker och ting ska vara fick vi andra assistera så gott vi kunde och ja, titta på. 
Dagen efter var betongen hård och vi kunde börja med det roliga. Lullet! Ett rör slogs ner i marken och en segelduk spändes upp. Glad i hågen meddelade jag att segelduken skulle sättas upp med 32 graders lutning för att fungera bäst. Det hade jag minsann läst mig till.
- Mmm, absolut älskling! sa byggledaren och log, lite för snällt. Efter tio år tillsammans känner jag till varenda rynka, varenda nyans och skiftning i de där bruna ögonen och jag vet exakt när han tycker att det jag säger är värt ungefär lika mycket som ett ruttet lingon. Det vill säga nada!

Men när ljusslingorna var på plats, bord och stolar stod uppställda och bänken var placerad mot husväggen var vi ändå väldigt nöjda. 32 graders lutning eller inte spelade faktiskt ingen roll. 
Och så är det med det mesta. Det är inte mycket som egentligen spelar så stor roll när man tänker efter. Det som verkligen är viktigt och spelar roll är att man har varandra.  
Glöm inte bort det. På riktigt. 
A&J
 




 
 




Kommentera inlägget här :