Byggledarens nya tjej!

Ni må tro att det har hänt grejer på Ajsarve sedan mitt senaste inlägg. Nu kanske inte det är så konstigt med tanke på att det är flera år sedan jag skrev senast...Nåväl, jag har saknat bloggen och tydligen finns det en och annan därute som också uppskattat att läsa som våra smått galna äventyr så därför är vi nu tillbaka. Jag, byggledaren och byggledarens nya tjej. 

För ungefär nio månader sedan dök det upp en riktig donna här på Ajsarve. Hon var otroligt söt, charmig, busig och smart. Hon fick byggledaren på fall och sedan dess har de varit oskiljaktiga. 
Ja, ni kan ju se själva. Vackrare finns ju inte.
Jag kan dock tycka att hon ibland tar lite för mycket plats. Min plats. Framför allt när hon på morgonen hoppar upp i sängen, pressar sig ner mellan mig och byggledaren för att till slut bre ut sig så mycket så att jag tvingas kliva upp. Sedan ligger de där, sida vid sida och snarkar ihop. Hon och byggledaren.
Jag minns när det var jag och byggledaren som brukade sitta så där nära och titta drömsk bort mot horisonten. Nu får jag nog bara acceptera att jag är nummer två. Eller kan jag rent av ha blivit petad ner till en tredje plats?

För ungefär ett år sedan fick vi nämligen möjligheten att köpa till den mark som hört till Ajsarve sedan tidernas begynnelse. Helt plötsligt ägde vi 7 hektar betsmark och drygt 31 hektar skog. 
- En skog måste tas om hand, menade byggledaren med största allvar i rösten.- En skog kräver maskiner! 
Och så blev det så klart. Maskiner. 
Är det någon gång som byggledaren är lycklig som ett litet barn så är det när han får ta på sig skogshuggarkläderna, lasta vagnen full med sågar, verktyg och en termos kaffe för att sedan gasa ner mot skogen. Där har det byggs broar över diken, fällts träd, röjts och gjorts vägar. Hans nya tjej är så klart alltid med. 
Det har också hänt att jag har fått gå långt ner i skogen för att leta efter byggledaren för att han och tjejen aldrig kommer hem...
Det kommer att bli mycket skriverier om "skogen" längre fram. Det kan jag lova. Och om inte skogen intagit andraplatsen på byggledarens topptrelista så skulle jag säga att farkosten ovan knipit den platsen. En riktigt dyr leksak tycker jag. Absolut nödvändig tycker byggledaren. 

Som jag skrivit om i tidigare inlägg så har alla fönster på Ajsarve varit väldigt dåliga. Vi har haft englasfönster i alla rum vilket inte står emot de gotlänska vindarna särskilt bra. På hösten har vi fått sätta i extra innerbågar och lägga vadd emellan fönstren för att slippa isbildning inomhus. Energiklass Ö, typ! 
Ungefär hälften av alla fönster har vi bytt under åren och nu är det äntligen dags för de sista sju att bytas ut. I samma veva ska vi också passa på att byta panel på de ställen där fasaden blivit dålig. Sedan ska allt målas. 
Byggledaren hämtade kofoten och strax var all den gamla panelen borta på ena långsidan och vi kunde se hur huset såg ut när det är "naket". Så vackert tyckte jag. Det tyckte inte byggledaren. 
Vårt hus är ju ett gammalt bulhus med anor från 1600/1700 -talet så det här kan vara riktigt gamla bulor som får se dagsljus för första gången på väldigt länge. Coolt att tänka att någon eller några staplat det här huset för hand. Det är historia på riktigt. 
De närmaste dagarna ska vi sätta i nya fönster och spika panel. Det kommer att bli så fint. 

Något annat som var väldigt fint var den dubbla regnbågen som tittade fram under kvällspromenaden. Det höll till och med byggledaren med om. 
 
Jag är så glad över att vara tillbaka på bloggen.
Vi hörs snart igen!
/ A

 
 
 









 


Loppor, löss och massa kärlek

Ajsarve bär på en spännande historia. Det vi vet idag är ju bara en liten liten del av vad som egentligen har hänt här på gården. Människor har fötts här och männskor har dött här. 
Vi vet att en man vid namn Jakob Timansson var bonde här redan på 1690-talet. Fattar ni...1690-talet?! Det är vad jag kallar skitlänge sedan. 
Nu är ju jag och byggledaren inte direkt några historiker men vi kan ändå ana att några av de saker som vi hittat i golv och väggar är gamla. Och då menar jag riktigt gamla. 
Den här lyktan har nog några år på nacken. Den hittade jag långt nere i jorden när vi grävde ur för vårt kök. Först gick det inte ens att se att det var en lykta för den var helt igengrodd som en lerklump. En bit av glaset var borta och den var så sned att den inte kunde stå upp men efter några timmars putsande och fixande visade den sig fungera utmärkt. 
Gustava Johanna hette en flicka som bodde här på gården under mitten av 1800-talet. Hon var blind och skickades till en blinskola i Stockholm. Jag är övertygad om att det är hennes tidningar som vi hittade undangömda långt in i väggen uppe på vinden när vi rev hela övervåningen. Varför gömdes de där? Vad står det i dem...? Det måste nog undersökas vidare. 
Flera nycklar, ett strykjärn och en riktigt gammal hammare är också fynd som vi grävt upp ur jorden eller hittat långt in i en vägg någonstans i huset. 
Vi har ju också fått reda på att de fantastiska blå väggarna i matrummet är målade med så kallad stänkmålning. Det gjorde man för att dölja loppor, löss och annan ohyra som trivdes i väggarna på den tiden. Jag tycker det är supersmart och imponeras av hur man på ett enkelt sätt löste ett problem, redan på den tiden. 
De breda plankorna var fastsatta direkt på "bulorna" som är husets stomme utan en millimeters isolering. Inte så konstigt kanske att det har dragit lite kallt här inne på vintern. 
Jag älskar dessa plankor både till färg, form och dess historia. Byggledaren var inte lika imponerad. 
- Dom är för dåliga! De ska ut!
Nu blev det inte som byggledaren ville utan en kompromiss. Just det ordet har byggledaren väldigt svårt för att förstå och därför har jag utarbetat en speciell teknik som innebär att jag presenterar en väl utarbetad plan i samma mening som ordet kompromiss. Då brukar det vara lite lättare för honom att förstå. 
Planen gick ut på att vi tog bort alla plankorna från väggarna och valde sedan ut de som gick att återanvända. Därefter satte vi tillbaka dem på den lilla väggen vid dörren. 
På så sätt vi en fin bit historia kvar i rummet medans resten av väggarna fick isolering, gipsskivor och slutligen puts. 
Tänk att lite nya väggar och isolering kan göra så mycket. 
Nu kändes det helt plötsligt som om vi hade fått ett rum och inte satt i en djurbox ute i ladan. 
Nästa steg var att lägga in golvet och putsa spisen men det får ni veta mer om i nästa inlägg. 
När jag skriver de här inläggen får jag ju också en chans att titta igenom alla bilder som jag tagit under året som gått. Min mobil är fullproppad!
För er som följt oss här på bloggen ett tag vet ju att byggledaren är Gotlands svar på Mac Gyver. En extremt påhittig och kunnig man som improviserar och löser alla problem som kan tänkas uppstå på vägen. Men det finns faktiskt en sak som byggledaren inte kan. 
Det är att ta kort. Vi har tränat, övat och försökt på olika sätt men, nej! Det går inte!
Så för er som undrat varför det alltid är byggledaren som är med på alla bilder har ni nu fått svaret. Jag gör mig bäst bakom kameran och byggledaren framför. 
Det är också när man står bakom kameran som man med lite tur lyckas fånga de där tillfällena som bara varar en kort sekund innan de försvinner för alltid. Jag älskar dessa tillfällen och jag älskar också min Mac Gyver. 
Ett unikt tillfälle som behövde förevigas. Byggledaren förmedlar äkta kärlek även i löpspåret. 
Ta hand om varandra. 
Kram A & J
 

 
 
 

Börja bara och skriv människa!

Idag var det den fjärde personen som på väldigt kort tid frågade om jag inte kunde börja skriva på bloggen igen.
- Börja bara och skriv människa!
Det gör mig så klart väldigt glad att någon vill läsa om våra galna upptåg och ihärdiga renoverande.  Om inte annat så är det fantastiskt roligt att själva kunna gå tillbaka och se vad som faktiskt har hänt här hemma. Lusten att skriva försvann men nu när fingrarna far fram över tangenterna och bilderna sakta laddas upp så känns det himla roligt. I´m back!
Så om ni är redo så kör vi helt enkelt igång igen. Häng med!
 
På över ett år hinner det hända en del grejer. I alla fall hos oss. 
När jag lämnade bloggen förra gången så arbetade vi i matrummet eller det som idag funkar som vardagsrum. 
Som fru till en byggledare tvingas man att lära sig många nya saker. De sakerna kan vara roliga, svåra, otäcka, nyttiga och...ibland onyttiga. 
Det kan också innebära att man måste lära sig ett helt nytt språk.
Det är ett språk som inte har någon tillhörande kurslitteratur, ingen pedagogisk lärare, ingen smart mobilapp! Nada!
Det är bara du och en byggledare som anser att hans språk är universalt och något som ALLA bör förstå sedan födseln. 
Om jag inte minns helt fel så lovade jag er en crash course i detta logiska språk som jag fick äran att försöka lära mig i samband med att vi skulle lägga in det nya golvet och sätta golvsockel i vardagsrummet. 
Lektion 1:
Här ser ni den självklara "noten"
Lektion 2:
Här syns den ännu mer logiska "pärlan"
Lektion 3:
"Fjädern" hade också varit min första gissning om jag inte visste vad det hette...
Lektion 4:
Sist men inte minst "Hålkäl"
Nu kan ni som tycker att byggledaren har rätt i allt han gör (jag vet att ni är några stycken därute) lugna ner er. Jag VET att dessa ord finns på riktigt. Jag har använt Google!

Innan golvet kunde läggas in skulle det gjutas. Eftersom fotografen (jag) inte skulle vara hemma den dagen som betongbilen mer eller mindre skulle backa in i vårt vardagsrum och tömma innehållet i sin bil in genom hålet i väggen fick byggledaren tydliga instruktioner om att detta är ett av de där tillfällen som bara måste dokumenteras med foto. 
Att ta in, förstå och sedan åtgärda vissa instruktioner är inte byggledarens starkaste gren. Resultatet blev med andra ord, ingen bild från gjutningen. 
Den här bilden tog jag däremot när jag kom hem!
Så fint och blankt som ett salsgolv!
När tröskeln skulle sedan gjutas fick jag tydliga instruktioner om att inte röra mig i närheten. 
På fullaste allvar kan jag faktiskt lova att det här inte på något vis var en hämnd för de uteblivna bilderna på betongbilen. Jag hörde men tog helt enkelt inte in att jag skulle vara försiktig och hålla mig borta...;)
 
I nästa inlägg ska jag berätta mer om de fantastiska väggarna som har "loppstänk".
 
 
Ta hand om varandra! Ännu viktigare nu än förra gången vi hördes. 
Kram Anna